Vad händer på Södertälje sjukhus?

I går kväll medverkade jag i SVT:s Debatt om påstådd diskriminerande särbehandling av patienter med utländsk härkomst på Södertälje sjukhus. Undersköterskan Peter Magnusson och flera av hans kolleger vittnade om en otäck stämning med kränkande tillmälen och smygrasism som i vissa fall gått så längt att det påverkat vården negativt.
I dag läser jag i Länstidningen att Peter Magnusson nu själv riskerar att utsättas för samma öde och att han skulle vara "helrökt" på sjukhuset. Hur är det möjligt att de som pekar på missförhållanden på en arbetsplats så ofta själva hängs ut, bespottas och kallas för illojala?
Och samtidigt som chefen för sjukhusets anestesi- och ivaenhet Kajsa Giesecke berömmer Peter för att ta upp frågan om "eventuella brott mot sjukhusets mångfaldspolicy", kritiserar hon honom för att inte ha gjort det via de skriftliga rutinerna. I mina öron är det en byråkratisk bortförklaring från någon som inte har situationen under kontroll. Eller kanske inte vågar eller vill ta tag i saken?
"Vi har absolut nolltolerans gällande brott mot vår mångfaldspolicy", fortsätter Giesecke och får det återigen att låta som om det inte handlar om människor utan en plump i protokollet. Som chef har Giesecke ett ansvar att omedelbart ta itu med missförhållanden. Alla arbetsgivare måste dessutom ha ett förebyggande arbete mot all slags diskriminering. Men Giesecke sitter i stället och väntar på att få en skriftlig rapport!

Allt hårdare kritik mot vårdval

Ett antal sjuksköterskestudenter vid KI har skrivit ett öppet brev till Filippa Reinfeldt. De uppmanar det moderata sjukvårdslandstingsrådet att stoppa det hårt kritiserade Vårdval Stockholm. Argumenten är desamma som vi i Vänsterpartiet lyfte redan när diskussionerna om vårdvalet inleddes; systemet gynnar de välbeställda och "måttligt sjuka" på bekostnad av de mest vårdbehövande. Vi pekade också på att alltför mycket fokus lagts på läkarna och att systement uppmuntrar till många och lätta besök.
En enkät från Läkarförbundet visar på samma invändningar. Över 80 procent av läkarna i Stockholm anser att det blivit svårare att satsa på de mest vårdkrävande patienterna.
I går debatterades vårdvalet i riksdagen och där framkom samma oro, bland annat från reumatikerna och handikappförbunden.
Jag frågar mig hur långt det ska gå innan den moderatledda alliansen i landstinget tar intryck av den massiva kritiken, inte minst från dem ute i verksamheterna. Vad är viktigast, att erbjuda adekvat vård för de verkligt sjuka, eller envist klänga sig fast vid ett system som visar sig vara ett enda stort misslyckande.

Kineser efter Veolia

Så var Veolias saga all! Ingen vill erkänna att det numera skandalomsusade spårvägsbygget i Jerusalem hade någon som helst betydelse i beslutet. Kanske stämmer det, men den intensiva diskussionen om företagen visavi folkrätten var ju knappast något som stärkte Veolias möjligheter. Och debatten var mycket välkommen, inte minst för alla dem, moderate trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm inbegripen, som inte riktigt förstått det här med företagens ansvar.

Men vi ska kanske vänta med att dra en lättnadens suck. I november får vi en ny entreprenör i tunnelbanan men det är ett företag med nära anknytning till den kinesiska staten. Och Kina bryter dagligen mot de flesta grundläggande fri- och rättigheter som individen är garanterad, också de rättigheter som landet självt genom konventioner förbundit sig att respektera.

Så vi och SL och alla som bryr sig har ett gyllene tillfälle att bevaka hur MTR förhåller sig till de massiva övergrepp som begås i Kina. Som alla andra företag ska MTR ta fram tydliga policies för mänskliga rättigheter. Och sen ska de givetvis integreras, övervakas och granskas i hela verksamheten och över nationsgränser.

Vi utlovas nu en tunnelbana med bättre punktlighet och underhåll, mer personal för service och information till resenärerna, bättre städning, snöröjning och åtgärder mot lövhalka. Och till ett lägre pris än SL räknat med. Det låter nästan för bra för att vara sant. Det låter faktiskt som Obama!

Ett julens budskap, blodrött...

Ett nytt år och ännu en ny humanitär katastrof i den evighetslånga konflikten mellan palestinier och israeler. Vad ska man säga när en av världens starkaste militära makt vräker bomber över oskyddade civila och hävdar att detta är ett krig mot terrorism? Nej, det är ett brott mot mänskliga rättigheter och en kollektiv bestraffning som strider mot internationell rätt.
Och vad ska man tro när ett land, som borde ha förintelsen inpå bara huden, fortfarande på 2000-talet försöker bomba civila till underkastelse? Gaza är i dag ett belägrat och krigshärjat ghetto.
Jag fick ett SMS från den norske läkaren Mads Gilbert häromdagen, ett nödrop från Hades, som han kallade sjukhuset i Gaza där han arbetar."Vi vadar i död, blod ...massor av barn, gravida kvinnor. Gör något!" vädjade han förtvivlat och ja, vad kan vi göra? När Israel som den starka parten hämnas på alla fronter med förevändningen att Hamas använder civila som mänskliga sköldar. Det är en usel och feg bortförklaring för vart ska alla dessa civila ta vägen i ett av världens mest tättbefolkade områden om de inte får finnas i sina bostäder, göra sina inköp på grönsaksmarknaden eller ta sina skadade till sjukhus?
Men något kan vi göra trots allt och det är att sluta upp i demonstrationen på Sergels Torg nu på lördag kl. 13. Vi tågar till Israels ambassad och kräver ett stopp på massakern i Gaza. Kom med, vi måste bli många för att höras!