(O)smaklig måltid!

Omtvistade tillsatser i maten, matlådor som exploderar i ugnen och missade leveranser. Den nya maten på flera sjukhus i länet diskuteras livligt. Maten kommer i vakuumpackade plastkartonger från Sodexos centralkök i Märsta. Patienterna tappar matlusten och blir inte mätta. Och flexibiliteten har blivit sämre, det är till exempel svårare att specialbeställa mat till allergiker.

Vi vet redan att nästan varannan patient i slutenvården är undernärd eller i riskzonen att bli det och löper därmed ökad risk att dö i förtid. Försök med lokal och vällagad mat har däremot visat att patienterna äter mer och mår bättre. Fjärrproducerad mat ökar i stället risken för undernäring.

Lite skit rensar magen, sade vi förr. Vi måste självklart hela tiden tänka på smittorisker och hygien men det får ju inte bli på bekostnad av smak och innehåll.

Jag hörde att Dafgårds sannolikt är den mattillverkare som gått längst för att minska antalet tillsatser. Efter hård kritik tog man bort över 100 tillsatser ur sortimentet. Så det går att göra skillnad men hur mycket styr ekonomin? Hur mycket mer är vi beredda att betala för bättre mat? Och behöver det egentligen bli dyrare?

Livsmedelsindustrin har under decennier utvecklat storskaliga system där många produktionsanläggningar har blivit som vilken processindustri som helst. Så är det överhuvudtaget möjligt att gå mot strömmen mot en mer småskalig verksamhet?
Med Nya Karolinska har vi en möjlighet att pröva något nytt. På samma sätt som vi hanterar den medicinsktekniska utvecklingen och det arkitektoniska nytänkandet, ska vi självklart planera det bästa möjliga för maten. Annars har vi ju verkligen ingenting att skryta om.