Vårdvalet som gick fel

Om Vårdval Stockholm har vi talat och skrivit mycket. Från allra första början har vi kritiserat reformen för att den leder till efterfrågestyrd vård och inte vård efter behov.
Visst, antalet läkarbesök har ökat och valfriheten är större, åtminstone för dem som bor centralt i Stockholm och kanske kan välja mellan tio olika vårdcentraler. Men den grundläggande frågan måste ju vara om de som är riktigt sjuka får den vård de behöver. Jag tänker i första hand på de äldre.
Med vårdvalet fick vi ett ersättningssystem som inte ersätter undersköterskans arbete inom hemsjukvården. Kanske för att alliansen anser att det görs för många hemsjukvårdsbesök. Den som har haft en gammal förälder eller annan anhörig inom hemsjukvården vet att det snarare görs för få besök.
Medellivslängden ökar och det innebär att de äldre i dag har mer och fler sammansatta sjukdomar som ställer nya krav men också insatser från både hemtjänst och hemsjukvård.
Nu är det Högalids hemsjukvård som tvingas lägga ner. En verksamhet som uppskattas högt av både patienter och personal. Också de borgerliga politiker som besökt Högalids hemsjukvård anser att den fungerar mycket bra och att kvaliten är hög. Men sen går de hem och gömmer sig bakom sin vårdvalsmodell som utesluter god vård för de äldre. Hur länge ska det dröja innan alliansen inser sitt misstag och backar den här gången?