Jag vill bli en jasägare!

Tungt att vakna upp efter valvakan som förlorare. För hur mycket vi än intalar oss själva att vi jobbat på bra, att Eva-Britt gjort en stark insats, att Lasse klarat debatterna galant, så är vi ett parti i kris. Det tjänar ingenting till att hymla om det.
Jag är ganska säker på att vårt största misstag i denna valrörelse var att vi återigen stämplades som nejsägare. För hur ska vi lyckas mobilisera våra egna att gå och rösta om vi inte själva tror på den institution vi ska rösta in våra kamrater i?
Tänk om vi hade kunnat säga att man kan vara EU-kritiker även när man släppt utträdeskravet. Inte alltid ställa oss utanför och vara missnöjda utan se möjligheterna. Ingen gillar en nejsägare.
Vart tog vår politik vägen - klass- och könsperspektivet? Varför valde vi att tävla med MP och Piratpartiet i stället för att lyfta feminismen?
Vi har inte ungdomarna med oss längre och inte de som kämpar för miljön och jämställdheten. Ja, vart tog den vägen förresten? Ska vi inte försöka ta nya friska tag nu och bli ett parti som säger JA? Börjar vi nu har vi goda chanser att bygga upp något bra till valet 2010.