Gullis kamp mot medicinen

Jag läser i tidningen att Gulli, 78, återkommit till livet. Felaktig medicinering i elva långa år hade utlöst en allt svårare demens. Nu var hon döende och kunde inte längre ta sin medicin. Det blev hennes räddning.

Hur kan detta hända? Uppenbarligen har ingen under elva år kommit på tanken att det var biverkningar av medicinen som framkallat Gullis demens. Då är det något som är fel i grunden.

Jag tänker på borgarnas ständiga prat om valfrihet och patientnytta. Men vem tog ansvar för Gulli? Det är läkaren som har förskrivningsrätten och som också måste veta hur man kan undvika sådana här grova misstag. Rimligtvis ska alla patienter, i synnerhet äldre som ordineras flera olika läkemedel, ha en läkare som tar ett helhetsansvar. Det måste alltid finnas någon som slår larm!

Det är också tydligt att det främst är äldre kvinnor som drabbas av felmedicinering. De lever längre, hinner få fler sjukdomar och får inte alltid samma uppmärksamhet som männen när de söker vård.